Träsmak och förlorad fingertoppskänsla

2008-04-16 @ 23:20:07
Jag är hemma igen efter den roliga (läs mycket tråkiga) träningen, men för att återgå till skolan: Redovisningarna idag var sjukt jobbiga att sitta o kolla på. Pass ett var liksom på 3,5 timmar och man fick värkligen träsmak i rumpan. Sedan var det lunch och därefter redovisningar igen, dock inte fullt lika länge. Jag var med i pass två (intresseklubben antecknar) och det gick som sagt bra...
Nu har jag suttit här framför datan ett tag för jag tänkte skriva klart loggarna, men jag orkar inte, min rumpa protesterar, jag har suttit för mycket idag. Det jobbiga med att gå och lägga sig uatn att få klart en enda är ju att jag imorgon kommer att ha tre att skriva klart istället för en eller två. Och är det något jag hatar är det att skjuta upp på skolsaker, för sen går man ju nästintill in i väggen för att man får för mycket som man MÅSTE ta itu med. Men den här gången skiter jag alltså i detta... Studenten närmar sig, så det här väl till att nästan gå in i vägen minst en gång innan! :P

Och apropå att sängen väntar minns jag vad jag skrev igår. Om mina ömma fingertommar, you remember? Och jag lovade ju att säga varför idag så jag har väl inget annat val! :P Igår på kemin hade vi ett GI-labb. Vi skulle testa blodsockernivån efter att ha ätit 50 g kolhydrater av olika livsmedel. Jag erbjöd mig att vara testperson, vilket inte var fullt lika roligt efter 3,5 rågsmörgåsar (utan pålägg) och 6 stick i fingrarna. Vi var tvugna att ha ett förtest-blodvärde för att se hur mycket blodsockret ökade (eller minskade) efter intaget livsmedel, det var alltså stick 1. Blodet som kom ut efter sticket skulle sugas upp i en liten plast-grunka och den skulle sedan in i en maskin som läste av blodsockret. Mycket intressant, eller hur? :) Därefter väntade ett stick i ett nytt finger var 15:e minut efter intaget, alltså stick 2-6. Så igår när jag gick hem från skolan hade jag 6 fina plåster på fingrarna och väldigt ömma fingertoppar...
Idag syns fortfarande små hål efter nålen (plåstrerna har rykt) och fingertopparna är fortfarande ömma. Jag har nog aldrig gjort ett roligare (läs plågande) labb förut.

Tjohej! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0