SandraCamilla.

Idag var det tydligen en brand någonstans i byggnaden alternativt brandövning med full beredskap, något Åse och jag inte märkte av alls - till en början. Vi hörde sirener utanför, men inget vi direkt tänkte på, åker förbi nästan någon bil med sirener varje dag. Tiden gick och så hörde jag någon som pratade alldeles i närheten, liksom bakom mig.
Åse, är det där din mobil, frågar jag med tanken på att hennes mobil säkert ligger inne i pentryt.
Nej, min ligger här, säger Åse och klappar lite lätt på sitt skrivbord.
Jag öppnar dörren och ljudet växer - men var sjutton kommer det ifrån? Och vad är det? Vi ser frågande på varandra varefter vi reser på oss, går in i pentryt, öppnar dörren ut mot korridoren och då, då hör vi det klart och tydligt:

Piiiiiiiip.
Faran över, faran över. Det är nu åter tillåtet att vistas i byggnaden.
Piiiiiiiip.
Attention please, attention please. You are now allowed to stay in the building again.
Piiiiiiiip.

Va, vadå? Vad har hänt? Vilken fara? Aha, sirenerna var såklart brandbilar! Men vadå, har det brunnit? Vart tog brandlarmet vägen? Kan ju vara bra att man hör det!? Att de varnar innan?
Vi kilar iväg mot dörren ut mot gatan och javisst, längre ner på gatan står hela tre brandbilar och en drös med människor. Påpälsade och ivrigt pratande om branden, om att ett larm gick...
Det är ju inte så att vi spelar hårdrock på högsta volym och har knäck i öronen. Till och med WH, våra grannar stack ut huvudet i korridoren och undrade vad det var som stod på. Hur kan man missa ett brandlarm? Känns som ett säkert ställe att jobba på, hmm, harkel.

---

Efter jobbet pallrade jag iväg mitt feta, lata arsle för att träna lite aerobics. Kul var det, men känner mig trött och sliten här hemma nu. Mina planer på att bädda om sängen och skrubba mig från topp till tå slopades helt. Det tar vi igen imorgon istället.
Nej, dags för sängen, morgondagen bjuder på frukostmöte med Gallerian och förhoppingsvis en och annan beställning. :)