SandraCamilla.

Tidigare i veckan tog jag en promenad och fann en kompis, en något blyg en, men sällskap som sällskap. Jag blev lite kär. I en pojke. En islänning. Och längtade så in i sjutton tillbaka till hästlivet. Igen.



Hur svårt ska det vara att hitta en medryttarhäst? Jag har nog för höga krav... :(

Jag har kommit underfund med att jag saknar ridningen. Väldigt mycket. Det liksom kliar i fingrarna. Jag saknar de hårda dressyrpassen, de svettiga hopptimmarna, de långa galopperna och de mysiga stunder då man bara stod och myste med hästarna.
För stunden kan jag ju inte göra något (hallå, klockan är över 23!), så sitter och kollar igenom en massa gamla hästbilder. Underhållande om något i alla fall...


Titta vad liten jag är här t ex! Cider och jag sommaren 2001.


En liten glad skit var jag till och med. :)


Jag och Tabbe leker indianer. Måste varit sommaren innan.

 
Två ganska så kända bilder från 2003, föreställer jag och Belizé. Bild 1 är ögonblicket innan jag ligger och skrattar på marken, bild 2 är hoppet direkt efter då jag ser halvt livrädd ut. :)

En till sak jag kommit underfund mer är att klockan är över 23 (i och för sig har jag redan konstaterat detta, men ändå), påsken är snart över och det är tänkt att jag ska jobba imorgon. Åt farao med min förkylning, har inte tid att vara hemma och är man jobbnarkoman så är man.
Får fortsätta drömma i kojsen...

God natt! :)

Jag har träningsvärk. Från gårdagens ridning. Red två timmar, vilket kan ha bidragit till en del. Var för övrigt mina sista lektioner på Velam. Känns lite sorgligt. Tråkigt.
Men jag har bestämt mig för att gå vidare. Och det står jag fast vid.
Men ändå. 11 år liksom.

Jahaja. Min lediga helg blev ju inte sådär jättelyckad. Den började väl ganska bra, men sen gick det utför...

FREDAG: Hoppkurs. Kom till stallet för att finna en lerhög till häst. Jättekul. Efter avborstning och sadling var det dags för uppsittning i ridhuset. Nova var jättefin på framridningen, mjuk och följsam. Och så var det dags för hoppningen då. Rider an mot första hindret, sedan vet jag inte riktigt vad som händer men sekunden senare sitter jag i spånet. AJ! sa ryggen. Satt upp igen (något tårögd av smärta, förvåning och jagvetintevad), skrittade runt lite, lite trav och galopp (medan de andra fortsatte hoppa) och sedan försökte jag mig på hoppningen igen. Kommer över ett litet kryss - på tredje försöket. Nova var jättemaskig och kändes riktigt... annorlunda? konstig?
Ida, min ridlärare, tror Nova kopplade ihop hoppningen med den senaste ryttaren som hoppade med henne. Denne var tydligen väldigt hård i handen = dålig upplevelse. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Helt normal var hon i alla fall inte.
Ida bad mig ta ena långsidan där 5 hinder stod, hon sänkte dem dock ganska rejält efter de andras framfart, bara för att se hur Nova skulle reagera. Fort gick det. Men hon hoppade i alla fall. Och jag försökte bara hänga med... Så gott det nu gick med en helt stel ömmande rygg.
Tog "kombinationen" igen. Racerbil igen. Ida höjde. Nova hoppade. Och jag kände mig... lite skraj? skakad? omtumlad? Det vart en minst sagt konstig lektion i alla fall. Den vanligen hoppglada, småtokiga Nova var ett virrigt, ovilligt nervvrak. Och jag som hoppar med skräckblandad förtjusning hoppade nog mer som ett paralyserat skräckblandat monster.

LÖRDAG: Sov. Försökte mig på att tvätta. Efter en maskin bänkade jag mig framför tv:n med en rygg som kändes som att den skulle gå av. Och där satt jag. Hela dagen!

SÖNDAG: Om det inte var nog med ramlat-av-hästen-ont-i-ryggen så var grädden på moset, pricken på i:t (ja, ni fattar), en &¤#)/%!/? mensvärk. Tjooo! Stod säkert en halvtimme i duschen med skållhett vatten efter att jag orkat mig upp ur sängen. Funkade inte. Alvedon. Funkade inte. Värmedyna. Funkade inte. Sängen + värmedyna + en befriande sömn = himmelriket! Vaknade igen runt två. Vrålhungrig och något inte-ätit-på-länge-svimfärdig. Bänkade mig framför tv:n igen. Helt utslagen. Mamma var borta på träning hela helgen och pappa åkte till England för jobb under eftermiddagen, så bestämde mig för att ta en promenad när tv:n inte lockade längre. Var ute cirkus en timme. För att därefter åter bli en soffpotatis.

Händelserik helg jag haft, eller hur? Och här sitter jag nu, åter på jobbet, fortfarande med ramlat-av-hästen-ont-i-ryggen (men ingen direkt mördar-mensvärk, tjoho!). Jävla hästskrälle!

...hur nervös jag är inför imorgon. Ska tävla hoppning med Tuvisen.
Gosh!

R.I.P.
Silver Belizé
1993-2008

Jag har alltså ridit två gånger idag. Båda gångerna på Fösa, fast olika hästar. Tuva först, skitkul var det! Villig, hoppglad och helt enkelt supergo! Sedan vart det Remo, Tuvas raka motsats i princip. Var inte sådär jättekul, men men...

Är ganska så död just nu. Jag undrar vad jag kommer vara imorgon kväll?
Stendöd?


Dagens komplimang:
"Braa! Du ser ju ut som värsta fälttävlansryttaren!" á la Ann. :D

Igår var det första gången vi red ute för i år - hur underbart som helst! Soligt och varmt.
Jag hade Remo och det gick faktiskt ganska bra. :)

Förresten gick hoppkursen bra igår. Jag red Hummel.
Tror till och med Ida var mer nöjd än jag faktiskt. Haha! :)

I gårdagens kvalhoppning till KM slutade jag 3:a, vilket innebär att jag är inkvalad... igen. :)
Jag red Tuva, och förutom de två nästan-ramlade-av-hopp, så var jag nöjd.

Nu är jag grymt sugen på revansch i KM!