SandraCamilla.

Sötaste lilla flickan med sin mamma var inne nyss. Flickan blev jätteintresserad av våra fiskar och började jaga dem. När de går så säger mamman till flickan:

- Säg hej då till fiskarna!

Och flickan säger:

- Hej då fiskarna!

Jag drömmer om att resa till solen och värmen i påsk. Sola, bada, dricka färgglada drinkar, sola lite till...



Suck.

Ikväll när jag hade lämnat jobbet ringde mamma. Hon hade hört en smäll när hon stod och väntade på tunnelbanan. Det var någon som hade hoppat. SL tvingade bort allt folk från perrongen, tunnelbanan stod stilla, så mamma undrade om vi skulle mötas och ta 446C hem. Jag ville egentligen inte tänka så mycket på det, visst frågade jag hur hon mådde, men jag ville bara fixa mina ärenden och sedan åka hem.
När jag väl hade allt klart och i alla fall gick ner till tunnelbanan var det fullsmockat med folk. 446C hade slutat gå och jag orkade inte tänka på alternativ bussväg hem. Inte orkade jag gå till Slussen heller. Gröna linjen mot Slussen var inställd, hela perrongen var avstängd. Röda linjen verkade stå stilla. Kom inga tåg alls. Först blev jag arg, inte på SL utan på personen som hade hoppat. På ett sätt tycker jag det är fegt att ta livet av sig, kämpa på istället, sök efter hjälp, ge sig fan på att ta sig ur situationen som gör att man inte vill leva längre. Genom att ta sitt liv så blir man själv av med sina besymmer, men lämnar kvar så mycket mer. Alla anhöriga som bryr sig, föräldrar, övriga släktingar, kompisar, lärare, tränare osv.
Tankarna gick vidare till att vill man nu ta livet av sig, måste man hoppa framför ett tåg mitt i rusningstrafiken då? Man förstör inte bara för alla passagerare som vill ta sig hem - trafiken rubbas i timmar efteråt - utan också för tunnelbaneföraren. Tänk att sitta på första parkett och se en person hoppa ut mitt framför näsan på en. Utan en chans att kunna göra något. Jag skulle bli helförstörd, chockad, ledsen, känna ånger och skuld.
Efter detta gick tankarna vidare till att om man nu i alla fall vill hoppa framför tunnelbanan, då kan man väl göra det mitt i natten då det inte är något folk ute? Då det inte är rusningstrafik? På en ändhållplats så inte all trafik bara stannar?

Jag kom tillslut med tunnelbanan mot Hötorget, gick av för att byta och åka tillbaka. Fick vänta 10 minuter på att ett tåg över huvud taget skulle komma och när det väl kom ett var det nästintill fullt. Människor som liksom jag kom från T-Centralen trängde sig på, en full perrong blev på något konstigt sett tom. Jag väntade på nästa. Trött, arg, besviken. Nästa kom jag på utan problem, tunnelbaneföraren meddelade att tåget åker förbi T-Centralen på grund av olycka, nästa stopp blir Gamla Stan. Jag tänker att jag inte ska kolla ut på perrongen vi T-Centralen, men gör självklart det i alla fall. Perrongen är helt tom på folk till en början. Ett tomt, mörkt tåg står på andra spåret. Några brandmän dyker upp, går längs med spåret mot olycksplatsen. Sedan tar olyckståget slut och en hel klunga med folk tar vid. Brandmän, poliser, ambulanspersonal. Och en bår med ett vitt lakan över.
Jag tittade instinktivt bort. Ville inte se mer. Varför kollade jag för över huvud taget? Jag visste inte hur jag skulle reagera innan vi åkte förbi. Men jag var inte arg längre, inte det minsta. Det jag kände vår något helt annat. Jag var ledsen. Otroligt ledsen. Satt och svalde och stirrade ut på motsatta sidan. Tårögd. Mina tidigare tankar var som bortblåsta. Nu tänkte jag på varför personen hade hoppat. På hans eller hennes anhöriga. På varför världen ibland är så orättvis. På våldsbrott. På mobbare. På mina egna olyckliga år. På min väg tillbaka till ett lyckligare liv.

Jag hoppas att du har funnit sinnesfrid, att du mår bra igen. Vila i frid!

Senaste
Låt du hörde: Neo - Higher
Film du såg: Hm, måste nästan varit Snabba Cash på bio?
Mat du åt: Flingor, mjölk och banan.
Känslan: Ja, det var ju den där känslan av att ha tråkigt.
Resa: London januari 2010.
Glädje: Hihi, läs Mamma Mia-inägget från igår. :)
Dröm: I natt hade jag en helsjuk dröm, men minns inte vad det var tyvärr.
Person du träffade: En kund som hämtade ut biljetter.
Personen du pratade i telefon med: En kund som frågade om en fakturafråga.
Personen du fick sms av: Linnea.
Gången du åt 7-eleven korv: Oj! Minns inte.
Gången du var utomhus: Det var några timmar sedan, rusade som sjutton till banken för att växla.
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Hela, inklusive bror, var på Alla hjärtans dag.
Saken du köpte: Pocketböcker.

Allmänt
Ska bli skoj: Schlagerutgång på lördag.
Ska inte bli skoj att: Sitta själv större delen av dagen.
Sparar till: Egen lägenhet.
Pålägg som gäller: Ost.
Önskar att jag var bättre på: Att ta hand om mig själv och mina medmänniskor.
Dagens dryck: Vatten.
Vad saknar du: Sällskap.
Tre band/artister: Just nu OneRepublic, David Nail och Cheryl Cole.
Vad har du gjort idag: Vaknat, duschat, ätit frukost, åkt i väg till jobbet. Svarat på mail, svarat i telefon, packat, reggat, packat.
Brukar du svära mycket: Nej?
Hur tidigt stiger du upp: Klockan ringer strax före 7 på vardagar och brukar förhoppningsvis komma upp strax efter.
På helgerna: Runt kl 9-12 någongång.
Vad ska du göra ikväll: Tvätta, äta middag, tv, sova.
Hur många timmar sover du per natt: Mellan 6-8 timmar på vardagar, mer på helgerna.
Vem är snyggast i världen: Olika från dag till dag.
Vad är det för veckodag: Måndag.
Bästa saken som hände mig förra sommaren: Humhum... Alla nya människor. Ballongerna.
Favoritplagg i garderoben just nu: Leggings.
Längd: 176 cm.
Vikt: Ingen aning.
Byter gärna garderob med: Någon som har samma storlek som mig själv, blir lite svårt annars?
Byxa eller kjol: Byxa.
Senast utlästa bok: En shopaholic får en syster.
Mitt rum kan beskrivas som: Ostädat och rörigt.
Mig själv med tre ord (just nu): Uttråkad, lite hungrig, lite trött.
Jag tränar: På Friskis&Svettis.
Jag ville bli när jag var liten: Internationell hoppryttare, haha. :)