Till Linnea.
Idag sa Linnea upp sig, vilket jag tycker är otroligt tråkigt, för jag kommer sakna henne enormt mycket. På ett sätt tycker jag hon är dum i huvudet som tog steget, även fast jag vet att hon har tänkt på det ett tag. Måhända att jag är självisk, men det kommer inte bli samma sak utan Linnea på jobbet. Vi har ändå hållit ihop i snart två, plågats (hihi) med varandra varje dag och hon är en riktig vän - trots sina små skavanker - men vem har inte det?
Just nu tror jag Linnea är jättesur på mig. Hon vill inte svara när jag ringer och jag får arga sms från henne när hon väl hör av sig. Kan bero på att jag var ganska tjatig och elak sist jag hörde av mig till henne. Men jag är inte sur längre. Bara ledsen. För nu kan jag inte tjata på henne varje dag (ja, jag är nog lite tjatig Linnea), vi kan inte bråka som ett gift gammalt par, jag kan inte säga rakt ut att nu ska jag gå och bajsa (för då kommer alla nya tycka jag är dum i huvudet). Det finns ingen på jobbet som vill ha en liten sojalatte med vaniljsmak. Som också säger rakt ut att nu ska jag bajsa. Som inte tjatar på mig. Som inte... kan vara en Hitler tillbaka. Som ja... Som inte kan vara som Linnea.
Så Linnea, jag antar att du kommer läsa detta förr eller senare och om jag inte får tag på dig innan dess: Jag vill inte bråka med dig mer, förlåt för allt jag sagt och gjort sista tiden, jag saknar dig redan och jag kommer sakna dig hela sommaren! Puss & kiss!
